Headbangen
Substantiv, n
Kasus |
Singular |
Plural |
Nominativ |
Headbangen |
— |
Genitiv |
Headbangens |
— |
Dativ |
Headbangen |
— |
Akkusativ |
Headbangen |
— |
Worttrennung
- Head·ban·gen, kein Plural
Aussprache
- IPA ˈhɛtˌbɛŋən
- Hörbeispiele:
![]()
headbangen
Verb, intransitiv
Zeitform |
Person |
Wortform |
Präsens |
ich |
headbange |
du |
headbangst |
er, sie, es |
headbangt |
Präteritum |
ich |
headbangte |
Konjunktiv II |
ich |
headbangte |
Imperativ |
Singular |
headbange! headbang |
Plural |
headbangt! |
Perfekt |
Hilfsverb |
Partizip II |
haben |
geheadbangt |
Worttrennung
- head·ban·gen, Präteritum head·bang·te, P II ge·head·bangt
Aussprache
- IPA ˈhɛtˌbɛŋən, Präteritum ˈhɛtˌbɛŋtə, P II ɡəˈhɛtˌbɛŋt
- Hörbeispiele:
, Präteritum
, P II ![]()
zh-CN简体中文
deDeutsch
enEnglish